« 超人の北欧演劇鑑賞 イングマール・ベルイマン作 鈴木裕美演出『ある結婚の風景』 | トップページ | 超人の面白読書 39 第138回芥川受賞作品 川上未映子著『乳と卵』 »

2008/03/08

超人のジャーナリスト・アイ 76 異文化体験 スウェーデンの有力紙「ダーゲンス・ニーヘーテル」の電子版最新記事: DN旅行者の東京体験リポート

このブログ「クロカル超人の面白半分日記」の500本目の記念のページはやはり北欧もの。2005年1月下旬から始まったこのブログも3年2ヶ月。これもひとえに読者諸兄のおかげ、感謝しております。一応星新一のショート・ショート1001話に倣って1000本をあと2年で成し遂げるのが当面の目標です。読者諸兄には更なる購読のご協力をお願いします。よろしくお願い致します。

スウェーデンの有力紙「ダーゲンス・ニーヘーテル」の電子版最新記事から。DN旅行者の東京中川家体験リポート。題して「普段の食事がよそ行きみたい」。以下はその全文。DN.seより引用。

En utskrift från Dagens
Nyheters nätupplaga, DN.se.

Uppdaterad 2 mar 2008 00:00

Med vardagen som resmål

Brukar du undra hur det är hemma hos folk där du turistar? Nu finns det flera arrangörer som ordnar boende hemma hos människor över hela världen. DN Resor upplevde Tokyo hos pratsamma familjen Nakagawa.Kinatopp448_3

Den ena flåsar som en lurvig dammsugare och den andra är en överaktiv och mycket närgången chihuahua i grön t-tröja. Hundarna dominerar familjen Nakagawas vardagsrum trots att de knappt når över ankelhöjd. Dammsugaren har just bajsat på balkongen vilket är helt normalt för det här är hundar som aldrig får känna jord under tassarna. Det innebär att balkongdörren ständigt står på glänt och man måste sitta på den eluppvärmda ryamattan för att inte huttra, helt utelämnad åt innehundarnas kärvänliga små tungor.

- Vi har inrett det modernt här uppe, medan Farmor vill ha det traditionellt på nedre botten, säger Noriko "Betty" Nakagawa och himlar med ögonen åt sin svärmoders smak.

Jag ser mig om. Kuddar, hyllor, smådukar, vykort, prydnadssaker, datorer, hundkläder, leksaker och två uppnålade foton på Posh och Beckham. Betty får fösa undan några fat och cd-skivor för att ställa fram te och torkade sharonfrukter.

Nedanför trappan, i Farmors traditionella domäner, ligger tatamimattor över golvet och de skjutbara väggarna i vitt rispapper döljer allt som inte måste stå framme. Och det enda som behövs är låga bord i mörkt trä. Ibland önskar man att tiden stod stilla.

Betty bor i en av Tokyos västra förorter med sin man, svärmor och två barn. Sonen som är trettioett år försöker hon försiktigt sparka ut i världen, men tjugofemåriga dottern Megumi sköter hon som en liten bebis, precis som Megumi i sin tur gör med sin chihuhua.

När övriga familjen arbetar engagerar sig Betty i Hippo family club, en organisation som ägnar sig åt internationellt utbyte och leder till att Farmor titt som tätt har gäster från hela världen på sina futongmadrasser. Besökarna som vill prova att bo i japansk familj får inte plats någon annanstans. Den här formen av "social turism" har vuxit fram längs resestråk världen över. Bo på bondgård eller hyr rum med frukost hos familj.

Andra människors vardagsliv är så mycket mer spännande än det egna, lite som dokusåpa fast på riktigt.

Dessutom får man en mycket trevlig genväg in i ett land genom att prata med dess invånare, se deras hem, äta deras mat och träffa deras vänner.

Betty babblar och skrattar och fnissar och öppnar sitt hem för alla hon stöter på. Farmor är barskt stillsam, röker en halv cigarrett emellanåt och tar några retsamma valssteg när hon tycker att Betty borde hålla snattran en stund. De arbetar bra ihop.

Betty har bjudit hem ett tiotal gäster till kvällen och de lagar tempura (lätt friterade grönsaker), blandar sallader, förbereder buljong där man ska kortkoka alger, shiitake, grönsaker och entrecote direkt på bordet, de gör sushi, sojadippar och mycket annat. Farmor ställer fram något som liknar torkat kokt ris och som smakar helt okej tills jag ser att det har ögon och liknar maggotar.

Hon skrattar åt fasan i min blick och fixar en annan aperitif i stället: friterade riskakor. Vita, hårda fyrkanter som familjen torkar i ett av de kyliga rummen blir som kraftiga popcorn när de får fräsa i olja en stund.

I Japan bor många kvar hemma hos sina föräldrar tills de gifter sig. Eller så flyttar de aldrig hemifrån utan stannar och bygger en ny generation i samma hem. Servicen från en Betty är ovärderlig, men hotar att hålla barnen kvar i barndom. Det kommer bud till 31-årige Tadashi på kvällen med ännu en plastfigur, han har två rum helt fyllda av monster, gubbar och vapen som han samlar för att måla av och göra dataspelskaraktärer av. Tjugofemåriga Megumis rum är en rosa dröm med hjärtan och rosetter, nallar och gosedjur.

Vid morgonrusningen skäller dammsugehunden astmatiskt från övervåningen men snart är allt tyst och lugnt igen. Bara Betty och maten i köket. Jag passar på att ta ett morgondopp. Japaner har ingen duschkultur, utan badar i stället varje morgon. I så gott som varje hem finns ett nedsänkt kar i badrummet, där man kan reglera temperaturen och där vattnet innehåller välgörande och väldoftande örtextrakt. Det är vackert och kan säkert vara en rofylld ritual, men det blir väldigt intimt att bada i samma vatten som resten av familjen också använt. Inte alls ohygieniskt; man tvättar sig mycket noga innan man kliver i, men ovant.

Innan vi kliver i bilen för en shoppingtur sätter Betty på en cd-skiva på repeat så att hundarna inte ska känna sig ensamma. Det visar sig vara radioteater på svenska. Hundarna mår inte bra av att lyssna på svenska hela dagarna, de verkar hispiga. De får höra om en japansk flicka som kommer till USA som utbytesstudent och kokar majs och hela tiden har det "fantaaastiskt roligt". Skivan är en del i Bettys internationella projekt. Genom Hippo family club lånar hon skivor på olika språk för att lyssna sig till kunskap; organisationens filosofi är att lära in språk på samma sätt som småbarn, genom att omge sig med ljuden. I bilen lyssnar vi först på… hm, turkiska tror Betty bestämt. Och sedan arabiska, hindi och thai.

- Hej kimåne! Säger en glädjestrålande kvinna i mataffären och tittar uppfordrande på oss.

Hon är också med i Hippo och testar sin svenska. Utan framgång den här gången. Lokalföreningen träffas en gång i veckan och lyssnar på språk tillsammans, leker lekar och sjunger sånger från andra delar av världen. För mig låter det som en plågsam metod, att ha en massa främmande ord rumlande som tombolabollar i huvudet utan någon grammatik att hänga upp dem på. Då blir det "kimåne" när de trillar ut.

Men trevligt har de, det måste erkännas. På lördagskvällen följer vi med på möte och får presentera oss på svenska inför kunskapstörstande lyssnare. Vissa av dem kan tala till oss i långa meningar men det låser sig när vi svarar.

Efter att lördagsträffen är över går femton deltagare vidare ut på izakaya, traditionell japansk restaurang, och äter smårätter medan de pressar veckans gäster på detaljer om det svenska samhället. Sake är måltidsdryck. Bettys barn dyker inte upp. Det visar sig att Tadashi har valt en dejt med sin dator och Megumi med sin chihuaha, hunden sover varje natt under hennes täcke och innan matte kommit hem får han ingen ro. Megumi har svårt att slita sig. Och dessutom är hon trött efter sex dagars arbete. Hon har försökt ta ledigt en vecka för att åka med till Hippofamiljen i Sydafrika, men fått veta att hon i så fall förlorar jobbet.
Hon får resa i vardagsrummet i stället, där finns 19 skivor att välja mellan och i kväll fortsätter den svenska sagan att loopa: "Jag ääälskar min värdfamilj, det är fantaaastiskt roligt här". Kina5_1_2

Text: Josefin Olevik, sondag@dn.se, frilansreporter Foto: Emelie Asplund, sondag@dn.se, frilansfotograf

« 超人の北欧演劇鑑賞 イングマール・ベルイマン作 鈴木裕美演出『ある結婚の風景』 | トップページ | 超人の面白読書 39 第138回芥川受賞作品 川上未映子著『乳と卵』 »

コメント

コメントを書く

コメントは記事投稿者が公開するまで表示されません。

(ウェブ上には掲載しません)

« 超人の北欧演劇鑑賞 イングマール・ベルイマン作 鈴木裕美演出『ある結婚の風景』 | トップページ | 超人の面白読書 39 第138回芥川受賞作品 川上未映子著『乳と卵』 »

2020年8月
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31